Så här har jag känt mig de senaste dagarna efter att i timmar ha korrekturläst Granne med lyckan.
Trött så in i helvete!
Men nu är berättelsen klar och jag borde vara lycklig. Om det inte var för att jag känner behov av att gå igenom texten en gång till. Jag vill ha den perfekt, rent tekniskt sett.

0 kommentarer:
Skicka en kommentar